|
Kulturer krockar i svensk barn- och ungdomslitteratur men…
Pojkböcker och flickböcker
består
AV LENA KJERSÉN EDMAN
Äntligen var den här: den första häftiga
action-boken för fartfixerade förskolekids som gillar
äventyr med slemmiga slingrande maskar! Pratmasken, Tjatmasken
och ett par andra maskkompisar får i den vidunderliga
konstnären Pernilla Stalfelts Stora maskboken lift med
Motorcrossmasken som är ute och rejsar. Stora maskboken
är stor litteratur. Till skillnad från den lika
roliga Fickspöken (båda Erikson & Lindgren)
– Pernilla Stalfelts bilderbok i fickformat –
som är liten litteratur. Fickspöken har en strikt
vetenskaplig och seriös berättarröst medan
bildernas spretiga formspråk är barnsligt dramatiskt.
Här får man lära sig nyttiga fakta om fickspöken.
T ex att dessa små spöken är snälla när
de ligger och kurrar i fickan men att de ibland bits och kissar
i blomkrukor. Och så har de mjölkmustasch. För
det tycker fickspöken är snyggt.
Marsvinet herr Muffin närmar sig sin sista stund.
Med värme, vemod, värdighet berättar Ulf Nilsson
och Anna-Clara Tidholm om livet och döden så att
sorgen blir gripbar.
Så löd Augustprisjuryns motivering när bilderboken
Adjö, herr Muffin (Bonnier Carlsen) fick Svenska Förläggareföreningens
pris för årets bästa barnbok. I ljuva pastellbilder
återskapar det sjuåriga marsvinet herr Muffin
sitt liv innan han dör. Nu är han trött och
grå. En gång var han ett ungt och starkt marsvin
som kunde kånka på stora gurkor. Herr Muffin gör
en lista över allt som varit bra:
1 mycket klok och vänlig fru.
1 blått litet hus med egen brevlåda.
6 små lurviga barn.
3 gånger om dagen kelad med.
728 hela gurkor under livet.
2555 fång gräs, hö och maskrosor.
Och post då och då i brevlådan.
Jag läste När mamma var indian (Bonnier Carlsen)
för en åttaårig Eddie och det fick jag göra
om. Sedan tog Eddie boken i sitt knä och läste för
mig. Vi var båda lika förtjusta över denna
indianbok med feministisk touche som författaren Ulf
Stark och konstnären Mati Lepp har tillägnat sina
mammor.
Handlingen utspelas en sommardag när Ulf är sex
år. Han heter Lilla Tysta Foten och är en modig
indian som befriar blekansiktenas kvinnliga sommarslav Stora
Ledsna Stekoset (påminner något om Ulfs mamma),
som mer än gärna vill kasta sig ut i det vilda indianlivet
långt bort från matlagning och annat vardagligt
trist.
Det är rent märkvärdigt att Gunilla Bergström,
efter 30 år och ett trettiotal Alfons Åberg-böcker,
aldrig mal på tomgång utan att Alfons med det
fyrkantiga huvudet, det kortsnaggade håret och de pigga
ögonen ständigt överraskar. Också år
2002. Alfons ABC (R&S) är en veritabel fyndlåda
och inspirationskälla för både små och
stora eftersom den är full av bokstavsskoj och ordglädje.
Hör bara vad som kan hända på bokstaven N:
Några näbbiga norrmän nallade nubbe och
nam-nam och nojsade och njöt i nitton nätter.
Men nu får det vara nog.
Nej! Nobben! Neka.
Nix nubbe & nöjen.
»Nå er det nok«
Nettopp.
Flickor, flickor…
Vad betyder det att »vara ihop«? Tredjeklassarna
Vinni och Alex i Vår Vinni av Petter Lidbeck liksom
Alva och Love i Annika Thors kärlekshistoria Rött
hjärta, blå fjäril (båda Bonnier Carlsen)
funderar mycket runt det där med fråga chans och
vara ihop.
Om flickan och pojken bara träffas i skolan, är
de ihop då? Om de pussas när det inte är Ryska
posten, är de ihop då?
De flickor och pojkar i bokslukaråldern som tycker om
att läsa om jämnåriga hade dessa och flera
andra trivsamma böcker med hög igenkänningsfaktor
att välja på. Förutom om Vinni och Alva skulle
jag gärna vilja berätta om den slagfärdiga
Cornelia K i Pernilla Oljelunds Cornelia K. Noll Koll –
Full Kontroll (R&S). Eller om den nicaraguanska flickan
Tomi i Annika Holms Snöänglars land (Alfabeta).
Eller om Gerda, Katja, Mimmi, Inez, Fanny, Mirja, Nelly, Hanna
… För nästan alltid är det flickor som
är känsliga och tänkande huvudpersoner i dessa
berättelser om vänskap, familjeliv och kärlek.
En titt i Kulturrådets förteckning över barnböcker
år 2002 visar tydligt denna tendens vad gäller
centralgestaltens kön i realistiska böcker om och
för barn mellan åtta och tretton år.
Alltså: Två helt skilda världar. Spänning
och fantastiska berättelser i pojkvärlden. Relationer
i den närmaste vän- och familjekretsen i flickvärlden.
Som i 1800-talets pojkböcker och flickböcker. Vart
slingrar sig vägen nu – vägen som skulle föra
mot en mer jämställd värld?
Fantastiskt och himmelskt
År 2002 bjöd på mycket fantasy – ofta
utspelad i tidigare epoker. (Har måhända fantasygenren
tagit patent på fjärran flydda tider? Endast ett
fåtal av förra årets realistiska ungdomsromaner
har historiskt tema.) Den historiskt kunniga Ewa Christina
Johanssons Spår i snö (Raketförlaget) är
en rafflande mix av nutidsskildring och mystisk spökhistoria
från år 1595 med alkemister, häxmästare,
bödlar och hotfulla svarta järtecken. En lättläst
bok med sug!
Den i mitt tycke mest suggestiva fantasyboken är Kristoffer
Leandoers Tornseglarna (Bonnier Carlsen), fjärde delen
i David-kvartetten. Den vuxne David, som blivit astronom,
inser att universum hotas av värmeböljor, klimatförändringar
och svårartade fall av grälsjuka. För att
rädda världen från undergång krävs
det att någon offrar sitt liv för mänskligheten,
så som Kristus gjorde.
Poeten Leandoer balanserar i den här romanen skickligt
mellan dåtid och nutid, högt och lågt och
mellan änglar och djävlar. Vackert skriver han om
allvarliga saker. Dessutom är han rolig, himla rolig.
Kulturer som krockar
En maffig högläsningsbok för ungdomar från
12-årsåldern och uppåt är Resan till
River Sea (Berghs, övers. Karin Nyman) av Eva Ibbotson.
Berättelsen handlar om den föräldralösa
Maia som år 1910 lämnar England för att få
ett nytt hem hos okända släktingar som bor vid Amazonfloden.
Hör bara vad som bjuds! Barsk guvernant med dunkel hemlighet.
Vacker mystisk indianyngling. Bortskämda elaka tvillingflickor.
Förväxlade barn. Mod. Lidande. Kärlek.
Två av årets svenska ungdomsromaner, Det finns
inga skridskor i öknen (R&S) av Mats Berggren och
Heder (Tiden) av Christina Wahldén handlar om kulturer
som krockar. Det förs en diskussion i dessa böcker
om vem som äger rätten att definiera vad som är
hedervärt och vad som är klandervärt i olika
kulturella levnadssätt. Hur mycket av den muslimska moralen
ska accepteras i Sverige? Hur mycket av den svenska moralen
ska muslimer i Sverige tvingas acceptera?
Innan de unga kvinnorna Pela Atroshi och Fadime Sahindal mördades
var begreppet »hedersmord« nästan okänt
i Sverige. När kriminalreportern Christina Wahldén
av en intervjuare fick frågan varför hon skrivit
Heder, som handlar om en flicka vars öde liknar Pelas,
svarade hon: »För att bättre förstå
mig själv och den komplicerade värld vi lever i«.
På gränsen till vuxenvärlden
Det är jag som är Sofie. Jag lever på
gränsen. Jag har allt välbekant bakom mig och allt
okänt framför mig.
Så börjar den unga Marika Kolterjahns vibrerande
mästerverk Allt är mitt fel förstås (Tiden),
men formuleringen om att leva på gränsen skulle
kunna stå som motto för många av fjolårets
realistiskt psykologiska ungdomsromaner. 2002 var ett mycket
lyckosamt år för den här litterära genren
med pärlor som Peter Pohls Tusen kulor (R&S), Charlotta
Cederlöfs Sverige – Finland. En kärlekshistoria
(W&W), Katarina Mazettis Slutet är bara början
(Alfabeta Anamma) och Per Nilssons Sjutton. (R&S)
Ytterst handlar Katarina Kieris bok – 2002 års
bästa ungdomsroman – om det viktiga i att en ung
människa på gränsen mot vuxenvärlden
får vara som den hon är. Så liten och så
stor. Ingen grekisk gud, precis (R&S) är en brännande
och sann roman skriven på ett språk som dansar.
Laura i 9 B – berättas det – blev kär
i den nye matteläraren, en vänlig man i polotröja
med öppen blick som såg sina elever och gärna
läste böcker av Hjalmar Söderberg och Tove
Jansson. Hur kunde tillvaron, som Laura trodde hon hade järnkoll
på, bli så kockobello? Ingen grekisk gud, precis
handlar om förälskelse och vänskap. Om ensamhet
och längtan. Men också om att kunna gråta
och kunna skratta och om lyckan i att skapa med ord och toner.
Lena Kjersén Edman är litteraturvetare och
författare
|
